Öppet brev till Sveriges Ornitologiska Förening

Varför baktalar SOF tjädern?

I en publikation som heter Fågelvännen nr 1, 2015  och utgiven av Sveriges Ornitologiska Förening Birdlife Sverige skriver redaktören Anders Wirdheim att det går ganska bra för tjädern och att den inte är en bra symbol för gammelskogen. Enligt Wirdheim ökar tjädern i landet.

För oss som bedrivit efterforskningar över tjäderpopulationens förändringar i Sveriges skogslandskap i 50 år, ställer vi oss frågan. Varför håller Sverige Ornitologiska Förening på med denna propaganda mot tjädern?

Tjädern har långsamt minskat i Sverige. Det är alla överens om. Främsta orsaken är att den trivs bäst i flerskiktade gärna äldre naturskogar med stort inslag av tall. Ju mer gammelskog desto mer tjäder. Hade den föredragit yngre skogar bäst, borde vi ha sett en dramatisk ökning av tjädern i framförallt norra Sverige de senaste 50 åren, men det gör vi inte.

Senaste tiden har vi bara sett fluktuationer på en låg populationsnivå.  I SOF:s bok Fåglarna i Sverige står att den nya beräkningen INTE beror på en ökning, utan ett annat sätt att räkna. I Green och Lindströms rapport från 2014 står att skogshönsen inklusive dalripan minskar, Wirdheim känner säkert till den saken:

"Orre, tjäder och järpe. Precis som riporna är skogshönsen ständigt lika aktuella. Efter en klar och tydlig uppgångsperiod under 2000-talets inledande del visar nu alla tre arterna negativa mönster (Figur 9 ) och hönsfåglarna är alltså den grupp av fåglar som det gått allra sämst för i sen tid"
 

I detta läge sprider Anders Wirdheim och Sveriges Ornitologiska Förening en bild av tjäderns populationsutveckling och dess krav på levnadsmiljöer som inte stämmer överens med mina 5 decenniers studier och många andra skogsbiologers verklighetsbild.

Vad vill ni visa? Att skogsbruket inte är något problem? I alla fall används tjäderexemplet med hänvisning till SOF gång på gång av skogsbrukets propagandister på ett sätt som inte gagnar arten och dess levnadsmiljö. Exemplet från SOF:s hemsida är ju en ganska skruvad beskrivning om man känner till bakgrundsfakta. Vill man propagera för att tjäder och skogsbruk fungerar bra ska man ju framhålla blädnings/kontinuitetsskogsbruk med flerskiktning och skyddade skikt av gran i tallskogen/blandskogen, alltså en direkt parallell till krav som t ex talltita och lavskrika ställer. 

Menar Wirdheim på allvar att ungskogshaven/plantagerna med en trädart och ingenting annat som röjs, gallras och slutavverkas mellan 60-80 år är en bra tjädermiljö och något som SOF ska tala sig varm om ..? ... miljöer som ökar andelen ensamspelande tuppar...!  Stora spel finns snart bara i reservat eller i skogar i reservatsklass. SOF skulle genom FSC ställa mycket högre krav. I dag behöver bolagen inte ens kartlägga tjäderspelen, och det tycker SOF är okej?

Dessutom är större spel med äldre skog ofta hemvist för rödlistade arter, något som SOF anmärkningsvärt inte vill kännas vid beroende på okunskap.

Förutom 50 års erfarenheter av tjäder har jag bara sedan i höstas gjort tre konsultrapporter om tjäder och inventerat tjäder i helt olika landskap i produktionsskog och gallringsskog men även i äldre skog.

Gissa i vilka miljöer man främst stöter tjäder? I vilka miljöer ser Anders Wirdhim själv mest tjäder när han är ute? Var är Wirdhims största lekplatser belägna? Vilka referensramar och erfarenheter har SOF om tjädern?

Göran Rönning

Ordförande i Tjäderkommittén

Tjäderobservatörerna