Predatorer på tjädern – 2012 års händelser

Naturliga predatorer på tjädern i våra marker brukar vara mård, räv, nötskrika, duvhök, kungsörn och på senare tid tyvärr också av jägare utplanterade vildsvin. Vildsvinens bökningar på tjäderns lekplatser börjar bli ett allt oftare förekommande synintryck, och vildsvin äter allt i sin väg, tjäderägg och kycklingar stryker med.
Men om vi nu håller oss till naturliga predatorer så är mården den predatorn som man i mellersta Sverige oftast ser spår efter på tjäderns lekplatser.
I den utmärkta boken ”Tjädern en skogsfågel”, av Ingemar Hjorth kan man läsa mer ingående om vilka predatorer som tjädern har.
Hjorth beskriver två typer av predatorsbegrepp.
Specialistpredatorer och generalistpredatorer.
Den förstnämna kategorin specialister räknar Hjorth, duvhök och mård, men jag skulle även vilja tillägga kungsörn. Norr om Dalälven är kungsörnens besök till tjäderns lekplatser ingen sällsynt företeelse.
Under de senaste åren har jag haft närkontakt, mycket nära, av kungsörnen på tjäderreviren.
Årets tjäderstudier på den aktuella lekplatsen, en av de bästa för övrigt med över tio revirhävdande tuppar.
Ger vid handen följande händelse.
I en brant norrsluttning med mycket tät gammel-granskog med ännu tätare undervegetation där flera tjädertuppar har sina spelrevir, brukar också någon tupp stanna kvar över dagen. Eftersom jag är något osäker på den ena tuppens position i granmon vill jag rekognoscera terrängen för att säkerställa färsk spelspillning på reviret.
Inne i den täta granskogen mitt framför mig brakar det plötsligt till av fågelvingar, som i första ögonblicket i min hjärna naturligtvis registrera tjädertupp, men sekunden efter ser en kungsörn.
En ung örnhona, av fjäderdräkten att döma tvåårig, lyfter tre meter framför mina fötter och med vissa svårigheter, mätt som hon är trasslar sig ut ur den täta granskogen med tät undervegetation.

Det förvånar mig att hon kunde slå en tjäder i denna mycket täta granskog med siktskymmande undervegetation.
Med två meters vingbredd borde detta vara en omöjlighet tänker jag.
Men vid närmare efterforskningar i terrängen får frågan sin lösning. Kungsörnen slog tuppen på hans spelrevir i närheten, längre upp i sluttningen i den glesare hällmarktallskogen, det vittnar den enorma fjäder och dunhögen på tuppens spelrevir om. Där fanns också den karaktäriska vita spillningsstråle som örnar uttömmer emellanåt.
Sedan har de av dunspridningen i terrängen att döma tumlat omkring tills dom hamnat i den tätare granskogen, där örnen ätit sitt byte i lugn och ro tills jag kom.
En naturlig dramatisk händelse i skogsfågelns liv. Varje djurart måste i det långa loppet utsättas för ett predationstryck för att hålla sig frisk.

Kungsörnsslagen tjädertupp, våren 2012	Inte mycket återstår av tuppen när kungsörnen smort kråset.
Mårdlya med stora mängder mårdspillning	Tjäderäggen som mården kalasat på nära lyan

Nära till frukostbordet.
Årets tjäderinventeringar bjuder även på nya överraskningar från en annan lekplats.
Vid fältinventeringar av tjäderlekplatser ingår också att minutiöst utforska skogsmarken på olika spårtecken efter tjäderförekomst.
En åtgärd som är mycket tidskrävande, och brukar räknas som en heldag, där man kan hitta några mörkgröna skimrande bröstdun från en tjädertupp eller konstatera större ansamlingar av spelspillning, som visat tuppens spelrevir.
Ett tränat öga undgår inget som har kopplingar till tjädern.
Nere i ljungriset bland blåbärsbuskarna upptäcks plötsligt små vita brunspräckliga äggskal. Det visar sig vid närmare granskning vara äggskalsrester av tjäderägg.
Vid ytterligare okulärbesiktningar i omgivningarna hittas ännu fler halva äggskal av tjäderägg.
Detta måste undersökas mer noggrant. Vilket resulterar i att sökandet så småningom kommit att förläggas till en mycket tät grangrupp, där en del av rotsystemet från några gamla granar, som växt ovan marknivån bildat håligheter därunder.
Vid ett av dessa rotben påträffas kopiösa mängder av spillning av ett mindre däggdjur. Skogsmård, hmm….mycket intressant.
En mårdlya mitt på tjäderlekplatsen, utgör ett ordentligt predationstryck på lekplatsens tjädrar, vilket vittnar om både rester av tjäderägg som fjädrar av tuppar. Men mården i sin tur lever farligt, eftersom denna lekplats omgivningar, även hyser häckande kungsörn.
Både tjäder som mård utgör örnparets naturliga bytesval, alla tre arterna har här förekommit under mycket lång tid. Vilket bl. a vittnar om lekplatsens härstamning, ortsnamnet – Tjädermyran, en ursprunglig lekplats med 100 åriga anor och med 200-åriga tallar.


Göran Rönning