Anmärkningsvärda uttalanden om tjädern

Sveriges Ornitologiska Förening – Birdlife Sverige ( SOF) ger ut några publikationer, varav en heter Fågelvännen.
I februarinumret 2015 ställer en jägare, som drivit jaktföretag sedan 1960-talet, frågan till SOF varför föreningen inte agerar för att begränsa jakten på tjäder, eftersom arten enligt hans erfarenhet försvinner mer och mer.
Svaret från en av tidningens redaktörer Anders Wirdheim, tillika ansvarig för jaktfrågor i BirdLife Sverige, får mig att reagera. Han svarar att tjädern tvärtom ökat i antal i Sverige under de senaste 15 åren, och att det går ganska bra för arten i Sverige idag. Han hänvisar till resultaten från standardrutterna.
Jag ställde några frågor för ungefär ett halvår sedan till AW, med anledning av hans svar till jägaren, men svaret tycks utebli. Därför frågar jag honom igen. Jag är i likhet med flertalet aktiva naturmänniskor från skogarna norr om Mälardalen kritisk till SOFs uppfattning i tjäderfrågan. Jag tror därför att det är av stort intresse att AW utvecklar sin och SOFs syn lite mera genom att helt enkelt svara på de här frågorna.

Fråga 1. Vilken typ av tjäderobsar noteras under standardrutterna? (hörsel-, synobsar)
Fråga 2: Standardrutterna sägs vara jämt fördelade över landet. Det är ett bortfall på 30 % bland rutterna varje år. Hur jämt fördelade är rutterna? Hur är bortfallet fördelat?
Fråga 3: Noteras tjäderlekar och deras storlek under de här inventeringarna?
Fråga 4: Med vilken vetenskaplig grund hävdar du att dagens produktions-skogar långsiktigt ger tjädern en lika hållbar miljö som skogar med stora inslag av naturliga landskapsmosaiker vilka innehåller höga kontinuitetsvärden?
Fråga 5: Vad har hänt med stam- och lekplatser de senaste 25 åren? 50 åren? 75 åren?
Fråga 6: Om trenden för både antalet fåglar och stora spel, som många vittnar om, är starkt negativ i ett längre tidsperspektiv - kan man anta att detta saknar betydelse för artens långsiktiga status?

Hälsningar, Anders Janols Tuna-Hästberg