Blåbär - en nyckelfaktor i ekosystemet        

Norges främste tjäderforskare Per Wegge framhåller under Hönsfågelsymposiet 6-7 augusti 2009 i Evenstad,
att habitatet för även andra arter förutom tjädern i större utsträckning måste bedömas över hela ekosystemet och i ett helhets perspektiv.

Tjäderhönans beteendemönster vid boet har exempelvis kartlagts av forskare som med hjälp av television ingående kunnat studera hennes förehavande.
Resultatet visar att hönan var av boet i medeltal 1,9 gånger per dygn under i genomsnitt 35 minuter och åt då intensivt skott och blommor av blåbär. ( Sjöberg 1984)

Inom viltekologisk forskning framkommer resultat, som visar att det är kvalitativa skillnader mellan blåbär som växer i mörka gransumpskogar mot blåbär
som växer i omgivande ljusare skogstyper.
Detta i sin tur visar att blåbärsblad från mörka skogar har en högre kvävehalt som gynnar de fjärilslarver av mätare som har en begränsad tid på sig för sin utveckling.
Dessa fjärilslarver utgör basfödan för tjäderkycklingarna under deras första veckor i livet.
Det skogsekologiska sambandet gör att dessa fjärilslarver kläcks exakt vid rätt tidpunkt på försommaren, då tjäderkycklingarna är beroende av dessa fjärilslarver.

Hur mycket fjärilslarver som producerar i de optimala kycklingbiotoperna har Norska forskningsresultat visat. Och det är häpnadsväckande mängder.
På Varaldskogen på gränsen till Värmland, plockade exempelvis en person 50 st larver på 4 minuter innanför en yta på 0,5 + 0,5 meter i äldre barrblandskog.
Totalt fann man över 200 larver på denna yta. Det vill säga en täthet på 800 larver per kvadratmeter.
Med dess mat mängder tar födosöket kort tid. Därmed kunde kycklingarna tillbringa det mesta tiden under hönan.
 

Om du vill veta mer om detta intressanta samband mellan näringskedjan blåbär, tjäderkycklingar och sumpgranskogar rekommenderar vi dig att fördjupa dina kunskaper i ämnet genom att läsa skriften Skogsfakta nr 2, 1991 och Skogsfakta nr 14, 1993, utgiven av Sveriges lantbruksuniversitet.

Kalhyggen eller tjäderkycklingar, så upplevde vi en resa i Hälsingland Härjedalen
Sommaren 2010 av Göran Rönning & Bert Andersson

Under en skogsinventering i Hälsingland/Härjedalen försommaren 2010 stötte vi på en stor kull tjäderkycklingar, i en för arten och årstiden typisk kycklingbiotop, sumpgranskog.
Tjäderhönan och hennes kycklingar vägrade lämna gransumpskogen, som låg i en direkt anslutning till en av de få kvarvarande urskogsområden i trakten.
Och förklaringen var sannolikt följande:
Vid en närmare granskning av vegetations-strukturen upptäckte vi att den rikliga förekomsten av blåbärsmattan, nästan helt saknade blåbärsblad.
Förklaringen var den höga populationen av blåbärsfältmätarlarver. Visserligen inte i den omfattning som ovanstående forskningsresultat visade, men ändock en mycket riklig förekomst av dessa fjärilslarver.
Larvernas rörelsemönster var livliga då den för närvarande dallrande högsommarvärmen på + 25 gynnade rörligheten bland larverna,
som gör att kycklingarna lättare hittar dessa, på undersidan av blåbärsbladen, än om det vore regn och kyla som nedsätter larvernas aktivitet.
Här hade således tjäderkycklingarna en optimal näringsresurs, som hönan lotsas sina avkommor till.
Vid denna skogsinventering färdades vi 10 mil på ett onödigt tätt skogsbilvägsnät, som var absurd breda, och som mestadels gick genom ett fragmenterat landskap.
Där det landskapstäckande kalhyggesbruket dominerande bilden mil efter mil med ödelagda skogar i form av kalhyggen eller ungskogar. Ingenstans träffade vi på tjäderkullar efter denna färd. Däremot i omedelbar närhet av ett urskogsreservat, denna gång vid vägkanten, gränsande till för arten typiska kycklingbiotop, urskogsliknande gransumpskog - med riklig förekomst av blåbärsfältmätarlarver.
Detta säger oss en del -, vilken stor betydelse dessa gransumpskogar har för tjäderkycklingar, och hur bristen på sådana biotoper, på ett påtagligt sätt drabbar tjädern.
Sammanfattningsvis är det beklämmande att uppleva över hur långt det exploaterande skogsbrukets storskalighet gått över Sverige. För bara 30 år sedan var dessa marker ett ekosystem av naturskogar med ett rikt växt och djurliv.
Idag råder ett enformigt och utarmat landskap, genomkorsat av brutala skogsbilvägar som styckar sönder skogslandskapet till oigenkännlighet.