Årets tjäderstudier under fältperioden, mars, april, maj, juni, har visat sig vara katastrofdåligt år för tjäderpopulationen i Sverige.
Det finns två förklaringar till detta.
Den ena är det extremt dåliga vädret som fortsatte i allmänhet under våren, men i synnerhet under hönveckan, som sen pågick i maj och juni, då kycklingarna kläcktes fram. Det dåliga vädret innebar att det blev en extremt liten förekomst av fjärilslarver, vilka är oerhört viktiga för kycklingarnas överlevnad, faktiskt viktigast för tjädern eftersom den är mera känslig för brister i insektstillgången än andra skogshöns (Hjorth 1994)
Den andra förklaringen är de mer skrämmande långsiktiga effekterna av den biologiska utarmning som pågår i skogslandskapet. Flera tjäderforskare (Storaas, Wegge, Moss, Kurki) har tidigare visat att produktionen av ägg och kycklingar gradvis har försämrats i skogar som påverkats av ensidiga skogsbruksmetoder, vilket bekräftas av årets äggkullar från tjäderhönor som påträffats i markerna i slutet av maj, som endast hade 3-4 ägg per höna, vilket är 50 % färre lagda ägg än vad som är normalt.
Dessa tjäderhönor med få ägg, eller med få kullar, eller helt uteblivna kullar har påträffats i utarmade ungskogar eller där kalhyggena varit det dominerande i landskapet.
(Det är tjädrars överlevnadskapacitet i sin spädaste ålder som avgör hur populationen kommer att utvecklas under året och under längre perioder, Hjort 1994 )
Mars månad, blev en av de varmaste som någonsin uppmätts enligt SMHI:s rapport. I Götaland och Svealand uppmättes i slutet av mars rena sommarvärmen på 20 grader på många håll.
Detta resulterade i att spelet kom i gång betydligt tidigare än normalt. På flera lekplatser var tupparnas spelaktivitet hög och i det varma vädret påverkades snötäcket som sjönk ihop till barmark på flera lekplatser. Den 23 mars observeras det för hönorna viktiga, första tuvullets gråa ax, som förkunnar att tjäderhönorna är på ingående till lekplatserna.
22 april. Dimma, duggregn och nysnö hindrar inte tupparna från att försvara sina revir även om hönorna lyser med sin frånvaro. Foto: Göran Rönning
April blev nederbördsrik och kall. Stora delar av landet fick snöbyar, vilket gav 1-3 decimeter på flera håll. Flera nya nederbördsområden kom in västerifrån. Skattungbyn och Ulvsjö i Dalarna fick då 2 decimeter nysnö. Nederbördsområdet låg stilla och i en del snöfria områden i Götaland och Svealand täcktes marken återigen av någon decimeter nysnö.( SMHI)
Samtidigt inleds hönveckan.
Den 19 kom ett omfattande nederbördsområde in från sydost. I söder var det delvis regn. Men längre norrut snöfall. I norra Svealand och södra Norrland kom det på sina håll 1-2 decimeter nysnö fram till morgonen den 21. Även lokal åska över västra Götaland och östra Svealand, i samband med åskväder registrerades vindbyar på 24 m/s i Eskilstuna.(SMHI )
Några citat från rapportboken: ”Jag kikar ut genom gluggarna i gömslet.- det har snöat under natten, och det fortsätter snöa, den ena tuppen efter den andra lägger av med spelet. Snöflingorna lägger ett allt tyngre vitt täcke över de svarta tjäderryggarna. Blötsnön vräker ner, snötäcket växer snabbt till en decimeter. Råkylan gör sig påmind som förstärks av den höga luftfuktigheten, vilket känns som den går genom märg och ben."
Nästa vecka har samma väder, +4 grader 10 sekundmeter nordvästlig vind och 12 mm regn/blötsnö. Vintermössa och varma handskar är ett måste.
Trots att hönorna är med på leken, sker få parningar och kopulationens kvalitet försämras sannolikt av de dåliga väderbetingelserna.
I sammanhanget är det intressant att se vad Hjorth skriver om vädrets inverkan på spelet i monografin ”Tjädern en skogsfågel ” där han påpekar att väderutvecklingen också styr tupparnas spelaktivitet på lekplatsen.
Tjäderhönorna på ägg överraskades den 5 maj av ett snötyngt vinterlandskap.
Så här såg det ut på en tjäderlekplats i Mellansverige. Foto: Göran Rönning
Maj, började lite varmt trevande de första tre dagarna innan en längre period av ostadigt och betydligt kyligare väder kom att dominera väderbilden. I mellersta delarna av Svealand föll regnet som sedan övergick i snöfall när det rörde sig upp åt nordost över landet
I slutet av maj drog kalla och hårda nordliga vindar ner över landet, vilket resulterade i temperaturer under, eller mycket under de normala för årstiden.( SMHI)
Från rapportboken: "Regnet har övergått till blötsnö, helt tyst i skogslandet. Från att föregående kväll varit ett fint kvällsspel med flera spelande tuppar, har morgonen förbytts till motsatsen. En spöklig tystnad breder ut sig, blötsnön ligger som en våt filt över träd och grena, och gömslet tyngs ned av de tunga snömassorna, kondensvattnet på gömselväggarna rinner som blanksvarta rännilar uppifrån och ner och letar sig in i sovsäcken.
Detta måste vara det vädermässiga sämsta vårväder jag varit med om under mina över 40 åriga tjäderstudier."
Juni månad, kycklingarna kläcks. En av de kyligaste och regnigaste juni månaderna på många år. Inte sedan 1991 har juni varit så grå och fuktig. Allt regnande har också inneburit att det varit mycket mulet väder och solen har haft svårt att komma åt att värma mark och luft. Hela landet har haft mindre eller betydligt mindre solskenstid än normalt. (SMHI)
Tjäderforskare Harto Lindén skriver i Viltforskningsspalten tidigare år,” att hur kycklingarna använder sin tid är ett evigt kompromissande mellan att söka föda och värma sig under hönan. Om det dessutom regnar och riset är vått blir läget allvarligt, eftersom en våt fjäderdräkt nästan är lika med undergång.”
Entomolog Bengt Enström f.d. forskningsledare vid ArtDatabanken vid SLU bekräftar att årets fjärilspopulationer och dess larver är betydligt lägre i år mot vad det normalt borde vara.
Speciellt blåbärsfältmätarens larver finns det färre förekomster av i år, vilket påverkar skogshönsens kycklingar negativt. Eftersom just blåbärsfältmätarens larver är en av de viktigaste ingredienserna i kycklingarnas födoval.
Foto: Bert Andersson
Ekologiska fällor, vattenfyllda hjulspår efter allt tyngre skogsmaskiner håller på att förvandla skogslandskapet till gigantiska ekologiska fällor där blåbärsriset trasas sönder. Därför måste tjäderhönan lotsar sina små kycklingar till lämpligare fodermarker över kalhyggena.
Tidigdödligheten hos kycklingarna sammanfaller påtagligt med den period då kycklingarna är knutna till insektsföda och förflyttar sig mest, över 500 meter om dygnet. Under denna tid är de starkt markbundna och har dålig flygförmåga (Hjorth 1994)
Om/när tjäderkycklingarna faller ner i dessa meterdjupa vattenfyllda diken med följd att fjäderdräkten blir genomblöt, omkommer kycklingarna
Dessa körskador som ökar av det industrialiserade storskogsbrukets metoder är av aldrig tidigare skådat slag och omfattning. Med det förändrade klimatet med ökande regnmängderna ( Göteborgs Universitet 30 aug 2012 ) och med dagens utveckling kan vi förvänta oss ännu fler vattenfyllda körskador. Med förödande konsekvenser för tjäderkycklingarna.
Göran Rönning